Ganska sjukt att veta vilken dag man ska föda. Onsdag morgon checkade vi ut från patient hotellet och skrevs in på förlossningen. Fick kateter och dropp ganska fort sen var det en evig väntan. Från 06.45 till 13.00 satt vi på ett rum och gjorde i princip ingenting alls. Hade vart skönt om man kunde sova men det var man alldeles för spänd för. Dessutom var det en konstig känsla att ha en urinkateter.
Då det var dags att ta sig till OP salen så kom det en ny barnmorska och presentera sig och sa att nu var det dags. (I vanliga fall har man samma barnmorska från det att man skrivs in till att operationen är klar men vår hade för mycket att göra på förlossningen).

Var sjukt nervös, speciellt för bedövningen men den var ju inte farlig alls. Narkos läkaren var helt extas över min rygg så det gick smidigt. Konstig känsla med bedövningen men fort gick det så var man "bortdomnad". Var jättetrevlig personal och det gick fort så var det klart. Var dock lite obehagligt då det upplevdes som att jag hade svårt att andas och det var jobbigt att prata. Var så nervös så jag låg och spände nacken och axlar hela tiden, det kändes verkligen dagen efter.. men de var helt fantastiskt när doktorn plockade ut honom och vi fick se han för första gången! Och så roligt att vi fick en liten pojk. Niila följde honom och barnmorskan ut för undersökning och när som var klar fick jag se honom en liten stund och sen så gick dom. Det var fullt på förlossningen så jag fick ligga ca 3 h på uppvaket. Och jag frös så sjukt mycket så jag bata vibrerade. Fick massa värmetäcken och det blev bättre och bättre eftersom. Kunde ganska fort röra på fötterna och säkert en timma innan jag for därifrån var jag så böja på benen och lyfta på rumpan. När jag legat där en stund så kom Niila och bebisen. Då fick jag mysa också prova att amma lite. Vart så sjukt trött så skulle försöka sova så Niila och bäbisen gick tillbaka till BB. Ångrade det ganska fort då jag inte alls kunde sova för se pratades och sprang folk fram och tillbaka. Slutade med att jag var så less och ensam att jag låg där å grät i sängen haha
När sköterskan som kollade till mig gick hem så var det som att dom glömde att kolla mig. Hörde en man som frågade alla andra om dom ville ha kaffe eller saft men själv fick man ligga där törstig och hungrig efter fastan ^^

Helt underbart när jag äntligen fick åka på BB till mina kära. Direkt vi kom på rummet så hjälpte barnmorskan mig på benen och jag gick själv in på toan där hon tog ut katetern och jag fick duscha. Fick veta att jag var tvungen att kissa inom 6h annars så skulle dom sätta en ny katet. Tror det satte griller i mitt huvud för jag provade kissa flera gånger men det kom inget förrän just före 6 h hade passerat. Var inte alls sugen på att måsta ha en igen.

Tror jag har haft turen och fått det lätt efter snittet. Har vart så röra på mig mycket och inte haft allt för ont. Servicen tycker jag var sjukt mycket bättre denna gång på BB så det var skönt. Maten var äcklig men man slipper ju då stå å laga den själv i alla fall. Tiden spenderade vi med att mysa, amma, sova, se tv och surfplattan. Känslan med att få barn går verkligen inte att beskriva. Det är som att vara på rosa moln! Att man kan känna sådan kärlek, fattade inte hur jag skulle kunna känna samma för nån som jag gör för My men när vi fått träffa bäbis så är det en självklarhet!

I torsdag bad vi om att få åka hem fredag och med trycket på förlossningen och att allt rullade på som det skulle så vart dom nog glad att få ett ledigt rum. Vi vart dock väldigt less då vi visste att efter läkar ronden skulle vi få gå hem men ronden började senare än vad dom skulle, vi fick vänta fastän dom inte hade nån annan på rummet. Dessutom fick vi vänta på PKU provet för det hann dom inte ta innan ronden. Dessutom fick jag säga till själv att dom skulle göra öronundersökningen.. fick godkänt på det i alla fall :)

Hade planer att göra lite ärenden i stan men när det blev så sent och eftersom allt blir mycket jobbigare när man är snittad så sket vi i det och åkte hem.

Det första My sa när Niila gick in i vårt hus var : vart är mamma och bäbisen?
Hon vart så glad av att se lillebror och hon är verkligen hur söt och duktig som helst med honom. Hon verkar även förstå att jag måste lägga lite mer tid på honom och det verkar än så länge inte störa. Hon fattar också att mamma har ont och att jag inte kan lyfta henne. Skönt! Ibland har jag dock nästan glömt bort det själv men kommit på det innan jag lyft henne.

Lillebror vägde 3400g och var 47 cm lång när han föddes. Han hade dock gått ned väldigt mycket i vikt fastän jag tycker amningen rullat på bra. Så det är väl som det man har fokus på nu. Han är exakt som My så fort man ammar så somnar han så det tar ganska lång tid då man måste avbryta och väcka honom hela tiden . Nä nu är det bäst jag avrundar innan jag har hunnit skriva en hel uppsats. Livet leker just nu i alla fall ❤